bolemacke

 

  När jag ifjol tvingades byta klassrum hade jag lätt för att hålla mig för skratt. Bytet var visserligen ett måste, visst, men att tappa 6 kvadratmeter klassrum, 27 kvadratmeter grupprum, en toalett, 2 stora diskbänkar, kylskåp, 2 handfat och sofforna ...
  Att sedan AV-materielet med TV-antenn, kanon och allt kablage måste flyttas innebar också extrajobb för vaktmästarna.

  Men utrymningen och uppackningen av minst ett 20-tal flyttkartonger var jobbig. Och en del material är efter ett läsår inte helt uppackat än. Tiden, prioriteringen och orken har inte räckt till för det också.

  När jag idag ser hälften av kollegorna packa ner, städa, utrymma, flytta in och packa upp på nytt, tycker jag riktigt synd om dem. Jag vet vilket helsike de har och kommer att ha de närmaste dagarna eller veckorna.
  Jag tänker jättemycket på er när jag befinner mig på golfbanan eller i TV-soffan med VM-fotboll.

  Men ni ska inte se problemen, utan se möjligheterna. Möjligheterna att få städa, packa och göra några extra dagar. För det kan ju vara trevligt också.
  Man kan ju t ex alltid lyssna på radio samtidigt eller tänka på att hux flux är höstterminen här igen.