bolemacke

   

  Har man varit på samma arbetsplats i nära 35 år borde det inte vara så stora problem att hitta. Så blir inte heller fallet. Men till skillnad mot en vanlig orientering har denna levande skärmar. Och inte vilka skärmar som helst.
  På varje kontroll återfinns ett antal galanta festklädda kollegor. Fantastiskt vackra. Och jag börjar så smått misstänka att jag kommer att sopa hem priset på "Bölvalla", då bara jag är klädd för jogging. Och utan klackeskor.

  När samtliga damer samlats ihop kommenderas jag till klädbyte. Vit skjorta, slips och kostym har hämtats hemma på Dragvägen.
  Jag får placera ut kollegorna vid bordet efter anställningstid. Det skålas, sjungs och jag får presenter. Jag hyllas på vers och i sångform och en stortalare från Fagervik hade rekvirerats. Ett dignande buffébord hade dukats upp.

  Hemma i duschen inför kvällen ber jag frun grilla några korvar då jag glömt att äta. Hon verkar oförstående, det är ju fest. Jag förklarar för henne att det inte äts någon mat på "Bölvalla". Hon ser mig sätta i mig maten samtidigt som hon vet att bordet står dukat på skolan.

  Det blir bara jag som får utföra övningarna på kvällen. Tycker själv att jag klarade smaker och dofter ganska hyggligt, medan jag får lite "hjälp" av Anders i en profilgren, där han verkade vara experten.

  Det händer så mycket underligheter på en skola, och framförallt i slutet av terminen när många är stressade. Jag kan i efterhand se vissa situationer som tecken på att allt inte riktigt stod rätt till. Men finns det ingen anledning att ana något så, varför bry sig om knepigheter.

  Jag är djupt rörd, överraskad och tacksam för all uppvaktning och fina ord av världens bästa kollegor. Jag som bara skulle ner på skolan och delta i "Bölvalla".

  Nästa gång fyller jag 70! Hjälp!