bolemacke

   

  35 år i kunskapens tjänst. Är det någonting att fira? Självklart!
  Att så många av oss fortfarande är kvar i yrket efter så många år, trots dålig löneutveckling, nedskärningar och förändrade arbetsuppgifter som i mångt och mycket gjort arbetet omöjligt att hinna utföra.

  Med kort varsel i en för skolan stressig tid samlades de som hade lust till en liten skvallerträff, för oss som gick ut Lärarhögskolan i Härnösand sommaren 1975. Lena hade bakat sitt legendariska salta matbröd och Thomas hade dukat med finporslinet på uteplatsen på Vangstagatan 34.

  När man som vi i AB jubilerat vid åtskilliga tillfällen under våra 35 år, är igenkänningsprocenten väldigt hög. Ändå händer det massor i våra liv mellan träffarna och alla har så mycket att berätta.
  Och med vår enorma erfarenhet av skolans värld har vi självklart mängder av synpunkter på varför skolan är som den är idag.

  De som hörsammade Åkes och Lenas mailupprop var Monika, Birran, Lisa, Ana, Macke, Lena och Thomas i AB och Åke och Monika i CD.

  Promenaden till restaurang Amenta var en liten nostalgitripp. Man besöker ju inte Härnösand alltför ofta nu för tiden. Bl a passerade vi Seminariegatan, där Thomas och jag hyrde en lägenhet. Att vi blev vräkta är inget vi pratar om idag men gärna om festerna vi hade där. Oj oj oj.

  Och visst är det kul att tänka tillbaka på år 1975, när Sveriges bästa lärare examinerades en härlig sommardag på Kastellgatan i residensstaden Härnösand.

  Om 5 år firar vi 40 år. Då är jag en glad pensionär. Skitglad.