bolemacke

  Jag vet inte vem som har gjort den största prestationen. Jag, som lyckats undvika varje form av vink av att någonting var i görningen, eller 50 personer som lyckats hålla tyst i flera veckor. Kan vara att man befinner sig i ett stadium av försenilitet, då man inte märker aktiviteterna runt omkring sig.

  Totalt ovetande blev jag huvudperson på en fest som egentligen var ämnat diverse "hästar" på skolans årliga vårfest, "Bölvalla". Då "Bölvalla" brukar innehålla en del lekinslag av karaktären "galopp och trav" hade jag valt ledig klädsel.
  Döm om min förvåning när jag träffar mina manliga kollegor på en liten förfest, alla klädda i vit skjorta, slips och mörk kostym.
  Hur kunde man vara så dum att drapera sig i mörk kostym när vi ska ut och leka? Det var min reaktion. En 60+ klär sig som han vill.
  Och fortfarande inga andra misstankar.

  När Björn ringer en grannfru för skjuts till macken för att köpa snus skakar jag bara på huvudet, samtidigt som jag "skäller ut" grannen för att hon ställer upp på en sådan skitsak.
  Och fortfarande inte en susning.

  Vi promenerar Solbackavägen till skolan. Jag går först. Vill ju vara i tid. Hade jag gått sist kanske jag skulle ha reagerat på den vandrande rad av mörka kostymer som likt "Jehovas vittnen" tog sig fram på fel sida av vägen.
  På skolparkeringen får jag ett kuvert med en karta. JAG ska besöka ett antal kontroller på skolan. Mina "Vittnen" avlägsnar sig.

  Nu anar jag oråd. Jag är så pass förståndig att jag fattar att ett inslag i "hästfesten"  är att gratulera mig till mina 60 år. Sedan skulle det bli "Bölvalla", som vanligt. Eller ...
  Gnägg.