bolemacke

  Vi pratar mycket i skolan om hur det underlättar för de flesta elever att det finns struktur på verksamheten. Att skapa rutiner kan också förenkla arbetet för pedagogerna.
  Jag är inte direkt världsmästare i grenen men jag är en vanemänniska i många bitar.

  När vi är lediga, på sommaren och på helger, fikar vi alltid klockan tre.

  Utanför personalrummet på skolan har vi två toaletter. I det lilla formatet, modellen där man liksom måste backa in. Dörrarna är intill varandra så toastolarna är spegelvända.
  Jag vet inte varför men jag väljer alltid den högra. Någon enstaka gång, när den är upptagen, är jag nödsakad att besöka den vänstra.
  Då känner jag mig som en nybörjare. Jag kör nästan rumpan i toaväggen, åt det håll "stolen" sitter i den högra toan.

  Nu funderar jag över orsaken till valet av bås. Det knappast politiskt. Finns det två dörrar bredvid varandra, ligger båda till vänster i röda Timrå.
  Var det så att första besöket blev ett högervägval, och det fungerade, då kanske man bara fortsätter. Man ändrar ju inte på ett framgångsrikt koncept.
  Eller är det helt enkelt praktiskt, då man är högertorkare och river papper bäst åt vänster. Då kolliderar man ju inte med armen i pappershållaren.

  De flesta människor är ju högerhänta. Hur kommer det sig då att så många ändå använder "vänstermuggen".
  Hur som helst. Resultatet blir ungefär lika, och ombyte förnöjer. Gärna rutiner men man måste kunna bryta mönster.
  Det gjorde jag idag.