bolemacke

  Den tilltagande åldern och de utökade arbetsuppgifterna i skolan gör att orken att åstadkomma behövliga renoveringar hemma under terminstid är obefintlig. Det är i alla fall vad jag skyller på.
  Och när det inte finns något större renoveringsintresse i generna heller, går det självklart trögt.

  För att inte behöva gå ner på halvtid eller binda upp hela semestern i Sörberge för måleri och spikeriarbeten under sommaren, sökte vi hjälp.
  Och hjälpen var både närmare och snabbare, skickligare och billigare än vi vågade hoppas på.

  Jag tyckte dock i vanlig ordning att det egentligen var ganska onödigt. Men inte frun.

  Räddningen blev "Pensionär att hyra".
  Sedan Erkki målat, tapetserat listat och lagt golv i vår stora hall med den äran, tyckte Louise att det var lika bra att fortsätta med toaletten.

  Jag tyckte dock i vanlig ordning att det var ganska onödigt.

  Pensionären till rörmokare var överhopad med jobb men Louise såg till att de letade fram en till. Och Heikki bytte porslin, la nytt golv, målning, lister och en ny kran i köket.

  Nu har det inte renoverats något på flera veckor så Louise börjar bli lite otålig. Tur att det fortfarande går att åka skidor. På elljusspåret träffar hon säkert på en hel del energiska pensionärer. Det är ju de som har tid och orkar anstränga sig. Visa lite jävlaranamma. Lite sisu.
  De flesta i spåret har säkert finska namn. Precis som våra hjältar.

  Erkki och Hekki.
  För det var ju det där med gillestugan. Och trappan. Och ... och ... och .... 
  Men egentligen är det ganska onödigt. Eller ...