bolemacke

  

  Efter 300 meter på den upplogade skridskoslingan på Lommarens is är det kört. Både Louise och jag går igenom det översta islagret och hamnar pladask på magen i blötan. Dyngvåta stapplar vi tillbaka de 25 metrarna i issörjan innan vi får fast is under skenorna igen.
  Vi hade tänkt ta oss en tur mot Norrtälje efter förmiddagens skottande.

  Måndagens uppgift var annars att skotta fram sommarstället i Sundsta. Snön består på toppen av 20 cm ny kallsnö och 50 cm ihoppressade lager, betongsnö.
  Vi skottar oss fram från bilen. Vi hittar lillstugan, friggeboden och vedbon. Befriar skorstenen från snö. Rådjur och älg har vandrat mellan husen. Nyponstigen är oplogad som vanligt.
  Solen från en klarblå himmel. Det droppar från taken. Altanen görs snöfri. Förmiddagsfika i solen.

  Här skulle man kunna vila sitt blodtryck, långt från planeringar, matriser och individuella utvecklingsplaner.
  Det är nu man skulle vilja vara med. På plats. När det vänder. När dagstemperaturen blir dräglig. När det droppar från taken och snön blir kornig och sjunker ihop.
  När rabatten blir bar vid väggen och snödroppar och krokus vräker sig upp ur jorden.

  Storstugan värms upp av vedspisen i köket, öppna spisen, elradioatorerna, konvektorelementen och värmeljus. Här ska ju sovas inatt.

  Under värsta köldperioden i Timrå försökte Louise köpa ett konvektorelement i Birsta. Inte en chans. Slut överallt. Då kan man snacka kyla.
  Det blev fleecefiltar och värmeljus som gällde framför TV:n i gillestugan i källaren.

  Imorgon drar vi mot Timrå igen och håller tummarna för att taken inte ska rämna under snömassorna.