bolemacke

  Det är ett konstigt jobb man har. Hur man än anstränger sig känner man sig aldrig klar. Det finns alltid massor att göra och därför mängder av arbete som blir ogjort.
  Arbetsområden som ska planeras, bedömningsmatriser som ska göras och sedan göras om. Individuella uppgifter ska plockas iordning. Planering, planering, planering ...

  För många av oss innebär det en stress att aldrig känna sig riktigt färdig för dagen.

  För mig är det likadant hemma. Jag blir aldrig klar. Det är hela tiden någonting som måste göras, eller något som väntar på att bli gjort. Helgerna är smockfulla med uppgifter från morgon till kväll.

  Då tänkte jag att, den här helgen, då jäklar. Då ska vi ta det lugnt. Det var ju fem veckor sedan vi hade en helg för oss själva.
  Därför städades huset i torsdags. Fönstren tvättades på utsidan i tisdags. Däcken togs ner från vinden och upp bars baden-baden, dynor och grillen.
  Nu ska det bli en skön vilsam helg.

  Ja, jobbarväskan är förstås alltid hemma som mitt dåliga samvete. Och däcken måste ju på liksom fönstren som ska putsas på insidan. Men sedan ...

  Ja, frysarna ska frostas av och städas så man hittar och tvättstugan går på högvarv med lakanen från landet. Men sedan ...

  Ja, köra gräsklipparen för att krossa löven på tomten och planera för sena utvecklingssamtal, men sedan ...

  Och lösa DN:s korsord fredag, lördag och gå långa promenader fredag, lördag söndag förstås.

  Det är härligt med en vilsam helg när ingenting finns planerat.