bolemacke

   

  Det är skönt när någon annan har förslag på utflyktsmål. Och tar initiativ för det. Ibland är det skönt att bara haka på.

  Vi skulle vandra till byn Sant Antonino. Men för att inte göra vandringen alltför lång tog vi två taxibilar upp till Lumio. Därifran, bakom kyrkan startade strapatserna.

  Det var ingen lätt "resa"  men åtta timmar senare är vi tillbaka i Calvi, sista halvtimmen med tåg från Angajola.
Efter 2.20 från Lumio fikar vi i byn Cateri, kaffe, ostkaka och öl. Vi missade sedan i en stigkorsning vilket gjorde att vi fick asfalt de sista tre kilimetrarna mot Sant Antonino. Vi förlorade bara en halvtimme.

  Från toppen var det bara en dryg mil via byn Aregno ner till havet och järnvägen.
  Sant Antonino ligger på 490 meters höjd så det var en ordentlig stigning, uppför såväl som nedför. Lunchen där på toppen var efterlängtad och trivsam. Och så en Pietra. Det var vi värda.

  En tussig Macke slet mot slutet liksom en del andra. Vissa hade kunnat fortsätta några meter till. Jag säger inga namn. Troligen hade de smugglat med sig extra vätska i form av Pietra på burk.