bolemacke

   

  Fråga mig inte om menyn. Fråga mig inte vad jag åt.

  Det var gott. Mycket gott. Och elegant upplagt. På tallriksmodeller jag inte trodde fanns. Min franska förbjuder mig att berätta mer om rätterna.

  Första kvällens restaurang "U Fanale" hade tursamt en servitör som på knagglig engelska med brytning kunde snabböversätta alla franska komplicerade matkreationer.

  Restauranten hade rekommenderats av personalen på vårt Langleyhotell som till vår överraskning inte serverade middag första kvällen.
  En överraskning var också att det var dukat utomhus under ett gigantiskt talliknande träd. Trots kväll och slutet av september gick det OK. I Sundsvall var det åtta grader och duggregn.
  Känns helt OK.

  Franska har aldrig varit min bästa grej. Ett år i årskurs 1 på gymnasiet. Mina upplevelser från fransklektionerna med Monsier Oldsjö på Blackebergs Högre Allmänna Läroverk var inte angenäma. Att jag slutade så fort jag kunde var inte så konstigt.

  Möjligtvis kan man härleda en del av de knepigheter jag haft för mig genom livet till de lektioner när Oldsjö infor hela klassen försökte få mig att läspa på rätt sätt. Säkert bara välmenande men det gick inte hem hos mig.
  "Mossa-mås-monsier", fick jag upprepa gång på gång. Det lät aldrig riktigt bra i hans öron, och därav färgades min inställning tyvärr till det franska språket och Frankrike.

  Kanske dags att ändra på det? Det har i alla fall börjat bra.