bolemacke

  Lärare ger sig alltför sällan in i debatten om skolan. Det är knappast beroende på
ointresse. Snarare på tidsbrist eller oro för att kritik över den egna verksamheten
ska medföra försämrad löneutveckling.

  Skönt då att en vikarie i en DN-insändare den 10 december säger det som många
lärare velat framhålla men inte vågat säga.

  Efter att ha konstaterat att resultaten i den svenska skolan i rapport efter rapport
blir sämre och sämre fokuserar han på det verkliga problemet: "Elevernas egna
studievilja".
  Han hävdar att studienivån, d v s pluggandet, i Sverige är bland den lägsta i
världen.

  Han berättar att han gav en diagnos till en klass som läst spanska i tre år. Av 17
elever var det bara tre som kunde skriva "Jag är" på spanska.

  Eleverna får lära sig att det inte hänger på dem själva utan på skolan och att de har
rätt till stöd. Och skolan tvingas sänka kraven och höja betygen. Den skollag som
skapades för 40 år sedan förvandlade skolan till en plats för trygghet, där studie-
resultaten inte var länkade till någon påföljd.
  Konsekvensen var oundviklig, eleverna slutade studera, kraven var ju så låga.

  De starka gick förstås vidare. De andra, majoriteten, gick också vidare. Fast på
kryckor.

  Ansvaret kan inte helt läggas på skolan. Den kan bara "teach", endast eleven kan
"learn", och motivationen infinner sig inte förrän eleven inser att han har huvud-
ansvaret för sin egen framtid.

  Många elever verkar gå till skolan för att träffa varandra och umgås. Fråga dem
vad som finns i "den vita mössan".
  - Vad heter Tysklands huvudstad?
  - Räkna i huvudet 13 x 15?
  - Vilket är Sveriges styrelseskick?

  Sjung om studentens lyckliga dar ...

  Kanske är det så enkelt att eleverna i alla nationer som är framgångsrikare i
skolan än de Sverige helt enkelt "pluggar" mer!
  Pratar man mer väl om skolan vid frukostborden i Finland?