bolemacke

   

  Det var vilodag på O-ringen efter två etapper i Glössbo. Vi åkte hem till Sörberge för att klippa gräs och rensa potatislandet. Men inget ogräs fanns att finna och gräsmattan var nyklippt. Så det tredje budet fick gälla. Vi helgade verkligen vilodagen. Vi satt i solen och läste för första gången i sommar. Det kändes riktigt konstigt. Jag kom knappt ihåg bokstäverna.

  På återfärden mot Mohed och orienteringen stannade vi vid Borka brygga i Enånger och åt stekt strömming. Det var ju ändå vår 31:a bröllopsdag.

  Både frun och jag har minnen från Enånger. Var och en för sig. Nu har vi ett gemensamt.

  När Louise spelade volleyboll med Ultra 73 i Sundsvall i slutet av 70-talet krockade de där på E 4:an, när de var på väg till Alfta för en match. När jag jobbade på TT i Sundsvall, det kan ha varit 1970, skrattade vi oss fördärvade åt Luciakandidaterna från Enånger. Vi satte upp bilderna från Hudiksvallstidningen på väggen. Omoget förstås, men så var det, och jag kommer aldrig att berätta det för någon. 

  Imorgon startar allvaret igen. Vi har kallat in en mental coach från Borlänge för att förstärka truppen. Om inte annat för att hålla kollen (Håll män kollen) på norrmännen i H60M. De viskas om att de är ute och rekar i skydd av mörkret utklädda till blåbär.