bolemacke

   

  Jag är ingen utförsåkare. Det kan vem som helst konstatera.
  Jag har försökt. Gått nybörjarkurs med Friluftsfrämjandet i Skönviksbacken på 80-talet, fått en privatlektion på Dundret i Gällivare och genomgått utbildningen med Lärarhögskolan i Oppdal 1973.

  Men trots att jag inte prioriterat aktiviteten har jag under åren provat många backar. I Vemdalen, Björnrike, Storhogna, Klövsjö, Gällivare, Hassela, Åre, Duved, Tegefjäll, Storlien, Skönvik och Ljustorp. Kanske glömde jag några.
  Min internationella karriär inskränker sig till Oppdal 1973 och Cortina 1975.

  Tanken på att bli utförsåkare dödades säkert redan kring 1960 när jag var i Storlien med familjen. Sportlovet tillbringades i Handöl. En polleterad resväska kom aldrig fram med tåget till Enafors. Som jag kommer ihåg skedde åkturerna i finbyxor och långkalsonger och jag hasade nerför backen. Det blev bara ett åk. Både för mig och mamma.

  Nu har jag även bockat av Bydalen och Höglekardalen. Lite hasning har det också blivit, bl a i svarta "Skräckbacken". Och träningsvärk i låren likaså.
  Så jag måste antingen ha spänt dem eller böjt knäna vid något tillfälle. Så det så.