bolemacke

   

  Musik har alltid betytt mycket för mig och det var på vippen att jag sökt till Adolf Fredriks musikskola efter årskurs 3. Tre klasskamrater från Vällingbyskolan gjorde det.
  Trots att jag i hög ålder har svårt att memorera dagens musik och artister kan minnena från 60-talet framkalla både värme och kalla kårar.

  När jag läste i tidningen nyligen att John Walker (John Maus) från favvobandet Walker Brothers avlidit 67 år gammal i levercancer gick hjärnan igång igen. Och när skolorkestern i Timrå hade sitt årliga tut på Böle skola kom andra minnen rullande.

  7. Året var 1962, tror jag. Jag var påläggskalv i Vällingby skolas blåsorkester. Något år tidigare hade jag, 10 år gammal, slutat spela dragspel, innan jag knappt hunnit börja. Nu ville jag lära mig spela saxofon. Det såg läckert ut. Eller trumpet som Gunilla, syrran. Besviken fick jag börja spela klarinett.

  Medan jag skulle utbildas på "negerbenet" fick jag spela bastrumma och cymbal i skolorkestern. Relativt framgångsrikt. Jag kunde tydligen hålla takten.
  Vi uppträdde ganska flitigt och vid ett tillfälle spelade vi på Hötorget och gjorde reklam för filmen "Music man". I Stadshuset och Blå Hallen skulle vi bl a spela "Violetta", Ray Adamslåten. Då skulle jag med cymbal ensam slå till när orkestern gjorde en paus inför avslutningstonen. Jag missade och det blev ett enda stort tomrum. Publiken märkte säkert ingenting men ...
  Om det var den missen eller ögonen på musikläraren kommer jag inte ihåg, men såväl klarinettkarriären som cymbalerna och baskaggen las på hyllan strax därefter.

  Det kan också ha berott på att kompisarna och fotbollssparkeriet med Ängby SK och Hässelby SK hade blivit för kul. Ibland måste man ju välja.
  "Hear my song Violetta".