bolemacke

   

  Ingen saknade Björns säckiga malajlångkalsonger från fjolåret. Men osäkert funderade man på hur riktig "After Ski"-klädsel ska vara. Ska man trippa runt i understället á la Nurejev eller svettas ihjäl? Här fanns utrymme för alla modeller, men det gällde att hålla sig varm inför Henriks krävande intellektuella tävlingar senare på kvällen.
  "After Ski" är en konst i sig och vi verkar börja behärska den.

  Vi skålade för väl uträttat skidarbete med lite mouserande och lite musicerande innan de närande matransonerna anlände. Klockan var halv nio och jag skulle få vara uppe en stund till.

  Ledighet och avkoppling har stor påverkan på hur maten smakar. Den smakar bäst när stämningen är bra. Det vet alla som varit utomlands eller fått äta i vänkretsen. En grekisk sallad i Grekland eller en lasagne i Italien blir sällan fel.
  Min första kebabrulle på flera år smakade jättebra. Alltså måste stämningen och sällskapet varit helt perfekt. Men när jag äter upp en hel kebabrulle kan man undra om kebabrullarna blivit mindre med åren eller var jag helt enkelt utsvulten efter mina saftiga 2,5 km i stundtals promenadtakt.

  I Henriks välregisserade 5-kamp imponerar de flesta. Ballonger, spaghetti, pingisbollar, gummisnoddar och sugrör är avancerade instrument som vi visade oss behärska till fullo. Några dock bättre än andra.

  Allsången var lika vass. Hoppas hesheten går över tills på måndag. Eller åtminstone till nästa "After Ski". Det är ju bara ett år kvar till nästa. Vi längtar.