Bättre förr . . . 13 januari 2012
Efter att ha varit lärarhandledare i snart 30 år har jag tagit en "kandidatpaus" i några år. Blev något utbränd eller snarare bränd efter några riktiga "stolpskott" och behövde vila för att bl a fundera över vad jag och lärarutbildningen höll på med.
Höstterminen 2011 sjösattes en ny lärarutbildning som förhoppningsvis ställer lite högre krav vid antagning.
Utan att jag direkt satt mig in i alla utbildningsturer de senaste 20 åren verkar det som om det mesta skett på distans. Man har visst knappt behövt vara på plats mer än någon vecka då och då. De kunskaper och metodik som många studenter haft med sig till praktiken har ibland varit lika med noll.
De flesta av oss har vetat att lärarutbildningen de senaste åren varit en "räddningsplanka", den enda möjligheten, för många studenter som inte haft betyg nog för att komma in någon annanstans.
Min lärarutbildning 1972-1975 bestod av lärarledda lektioner från 8 till 16.30 i såväl ämneskunskap, som pedagogik och metodik. Varje dag! Och en hel praktiktermin där de flesta av oss minnsann lärde oss att bli både lärare och ledare.
Min förhoppning med den nya lärarutbildningen är att det inte ska gå att välja bort kunskapen att lära eleverna att läsa, skriva och räkna. Och att det blir lärarledda lektioner och inte bara "hemläxor". Då kan handledarna koncentrera sig på att förfina lärarkompetensen i praktiken.
Höstterminen 2013 inför utbildningen lämplighetsprov vid antagningen. Det är nog bra med tanke på den senaste debatten om att ledarskapet kanske är en av de vikligaste bristerna i den svenska skolan.
Ingalill, min handledare på Böle skola, lärde mig vad läreri var för något. Flera timmar varje eftermiddag satt vi, planerade och reflekterade. Fortfarande efter 38 år ringer hon och kollar upp mig, lusläser min blogg och håller oftast med mig. Konstigt vore det väl annars eftersom det är hon som lärt upp mig.
Frun, Louise, är också lärare. Hennes handledare i början på 70-talet, Hasse i Upplands-Bro, han ringer aldrig.
Höstterminen 2011 sjösattes en ny lärarutbildning som förhoppningsvis ställer lite högre krav vid antagning.
Utan att jag direkt satt mig in i alla utbildningsturer de senaste 20 åren verkar det som om det mesta skett på distans. Man har visst knappt behövt vara på plats mer än någon vecka då och då. De kunskaper och metodik som många studenter haft med sig till praktiken har ibland varit lika med noll.
De flesta av oss har vetat att lärarutbildningen de senaste åren varit en "räddningsplanka", den enda möjligheten, för många studenter som inte haft betyg nog för att komma in någon annanstans.
Min lärarutbildning 1972-1975 bestod av lärarledda lektioner från 8 till 16.30 i såväl ämneskunskap, som pedagogik och metodik. Varje dag! Och en hel praktiktermin där de flesta av oss minnsann lärde oss att bli både lärare och ledare.
Min förhoppning med den nya lärarutbildningen är att det inte ska gå att välja bort kunskapen att lära eleverna att läsa, skriva och räkna. Och att det blir lärarledda lektioner och inte bara "hemläxor". Då kan handledarna koncentrera sig på att förfina lärarkompetensen i praktiken.
Höstterminen 2013 inför utbildningen lämplighetsprov vid antagningen. Det är nog bra med tanke på den senaste debatten om att ledarskapet kanske är en av de vikligaste bristerna i den svenska skolan.
Ingalill, min handledare på Böle skola, lärde mig vad läreri var för något. Flera timmar varje eftermiddag satt vi, planerade och reflekterade. Fortfarande efter 38 år ringer hon och kollar upp mig, lusläser min blogg och håller oftast med mig. Konstigt vore det väl annars eftersom det är hon som lärt upp mig.
Frun, Louise, är också lärare. Hennes handledare i början på 70-talet, Hasse i Upplands-Bro, han ringer aldrig.
Kommentarer
Trackback
