bolemacke

  
   
  
  Har jag trampat på samma stenar som Julius Ceasar eller kejsar Antonius eller ... Det känns mäktigt.

  Efter tre smockfulla dagar, med promenader och upplevelser kors och tvärs, kändes det som om det var nog. Man mäktade inte ta in fler historiska minnesmärken.
  Väl på hemväg inser man hur mycket man inte hunnit med. Och då pratar vi t o m om sevärdheter på "10 i Topp-listan".

    

  Många påstår att det sista man hört eller varit med om, är det som sätter störst avtryck. Det är bara delvis rätt.
  Det höll gå att gå på tok på lördagen vid ett barbesök på Piazza Navona. Platsen i sig själv är underbar och dagen innan hade vi njutit i solen på ett annat ställe med trevlig uppassning.

  Nu blev vi i stort sett inkastade och lika fort ville de ha bort oss. Och därtill kostade det dubbla priset mot dagen före. Trots att barerna bara låg 25 meter från varandra.
  Som exempel kostade en Campari lika mycket som en helflaska i Taxfree-shopen.

  Upprättelsen kom senare på kvällen sedan vi ätit på en fin vinrestaurang på Via Flavia och skulle avsluta kvällen på en bar. Det visade sig att de flesta barerna var stängda på lördagskvällarna, då matställen däremot är smockfulla.

   

  Vi hittar ändå ett enkelt ställe "Henry Cow", där vi bjuds på flera olika viner och italienska skorpor. De drycker vi beställer in är veckans mest prisvärda.
  Vi får resans hjärtligaste bemötande. Kari ger t o m den mustaschprydde ägaren en kram när vi går ut.
  Jag hade hellre pussat den gulliga servitrisen.