bolemacke

  "Svensk uppfostran har skapat en nation av snorungar". Så skriver brittiska "The Telegraph" i en recension av David Eberhards bok  "Hur barnen tog makten" och oj, vilken uppmärksamhet den fått.

 

  Boken handlar om ett samhälle där föräldrarna låter barnen avbryta vuxna och bestämma nästan allt, vad som ska ätas, vart semestern ska gå, läggtider, datatid m m. Vi anpassar oss efter barnen, barnen behöver inte anpassa sig till föräldrarna.

 

  Eberhard menar att man inte ska lyssna så mycket på s k "uppfostringsexperter". En normalförälder är "good enough". Han efterlyser lite vanlig hederlig uppfostran, att man lär sina barn de sociala koderna. Då klarar de sig bättre i livet.

 

  Han tycker sig också se ett samband med de dalande skolresultaten mellan normlösheten i skolan och föräldrarnas oförmåga att säga nej. I skolan är det lätt att hitta paralleller till "curlandet". Elever som inte vill, slipper och får göra något annat.

 

  Han ser också en koppling till den höga arbetslösheten. "Om man har förväntningar på livet om att man alltid ska vara i centrum riskerar man att bli besviken när man blir stor. Man vill inte ta vilka jobb som helst."

  Förr längtade barn efter att bli vuxna och de fördelar det innebar. Nu, när barnen får allt de vill, är det ingen som vill bli vuxen.

 

  "Kombinationen av att varken föräldrar eller skola ställer krav blir ödesdiger. Det leder till att många unga mår dåligt i högre utsträckning än tidigare. Särskilt pojkarna är dåligt rustade för verkligheten.

 

  Vi har tappat vårt ledarskap.

 

  På TV ondgör sig Wikegård och Boork över ofoget med spelarnas filmningar för att beveka domarna.

  Jag var också på hockey häromdagen. Slår en spelare sönder sin klubba i vredesmod, eller blir utvisad efter ett slagsmål, vem är det som får plocka upp hjälmen och den sönderslagna klubban?