bolemacke

  Charlotte Rohlin är min favorit i fotbollslandslaget. Inte bara för att hon är snyggast och bäst utan också för att hon är så förståndig.

  När hon beskriver sitt samarbete med mittbackskollegan Nilla Fischer inser jag att lagspelet fotboll och skolan har mycket gemensamt.

 

  Grunden, det defensiva arbetet, går inte att slarva med. Att samarbeta för att säkra bakåt, inte göra dumheter, försvåra för motståndarna och jobba tillsammans mot ett mål. För att uppnå det krävs många träningstimmar. Det tar tid att nöta in grunderna och det är inte alltid kul.

  Hos en ny spelare på en ny position sitter inte arbetet riktigt i ryggmärgen på en gång. Samtidigt vill man vara en spelande försvarare och hitta bra lösningar offensivt.

 

  Det "defensiva" arbetet i skolan är arbetsro, ordning och reda, rutiner och struktur. Att få eleverna att fungera tillsammans och skaffa sig förutsättningar för att nå målen.

  Det "offensiva" arbetet är arbetssätten och de pedagogiska finesserna som gör att varje elev känner att de utvecklas.

 

  Men utan en bra defensiv, en säker mark att stå på, uteblir ofta offensiven. I alla fall blir den inte riktigt genomtänkt, det finns ingen linje i det man gör. Det blir snuttifierat. Har pedagogen en grupp som inte riktigt fått ordning på "defensiven" är det svårt att nå uppsatta mål.

 

  Inför stundande EM konstaterar gulliga Charlotte att ju fler matcher hon får, desto närmare toppformen kommer hon. Jag hoppas att ju fler arbetsår jag gör, desto skickligare blir jag. Eller är det så illa att man bara jobbat ett år, men gjort det 38 gånger (!).

 

  Peter Hautalahti är tränare i BKV Norrtälje som leder division 3 Östra Svealand.

  - Vi bygger bakifrån och ett bra försvarsspel bäddar för ett bra anfallsspel.

 

  Man kan formulera sig på olika sätt men oftast kommer man fram till samma slutsats:

  "Om man grundar ordentligt sitter färgen bättre".

  "Ett bra förarbete förenklar fortsatt jobb".