bolemacke

  

  Under våra skidturer i Mattmarsterrängen har vi ofta passerat en gammal skylt som visat vägen till "Mattmars kalkbruk". Den har väl aldrig bekymrat mig direkt. Inte förrän i år.

 

  Jag ramlade över en bok "Bär mig över bron" skriven av en Håkan Toresson 2007. När jag läser baksidestexten ser jag att handlingen är förlagd till Mattmar, där någonting händer när tre ungdomar befinner sig i kalkbruket, som brinner ner.

  Det är då jag kommer ihåg den gamla vägvisaren och blir lite nyfiken. Väl i Mattmar får jag tillfälle att förhöra mig lite om lokalhistorien.

   

  Mycket riktigt finns inte kalkbruket längre. Det brann dock inte ner i slutet av 30-talet som boken fantiserar om. Kalkbränningen startade 1903 och upphörde i slutet av 50-talet. 1938 sysselsattes ett 40-tal man året runt vid de bägge ugnarna.

  Nu när snön täckte området sågs inga spår av det gamla bruket. Inte heller de industrispår som fraktade kalken till ordinarie järnväg för vidare transport till industrin och jordbruken.

 

  Författaren Håkan Toresson är en mångsysslare. På bilder böljar håret långt ner på axlarna. Han är idag präst i Östersund och hårdrocksnörd, samtidigt som han driver verkstadsföretag och föreläser om bl a individutveckling.

  Både i boken och i sin blogg konstaterar han att de största och viktigaste frågorna i livet aldrig kan besvaras nöjaktigt. Det är skönt att slippa förstå allting.

 

  Jag förstår inte heller riktigt allting.