bolemacke

 

  När vi på sportlovet åkte från Sörberge mot Jämtland blåste det ordentligt redan när vi startade. Väl i Jämtland varnades i radion om snödrev och avstängda småvägar. T o m E14 vid Duved var avstängd. Då tyckte vi det var skönt att vi bara skulle till Mattmar.

  Vid avfarten från E14 i Mattmar hade två bilar kolliderat och 100 meter från Jans hus hade en bil fastnat i snödrevet och vägen var oframkomlig. Vi vände om och tog E14 mot Mörsil och nästa avfart, bakvägen. 50 meter från Jans hus blev det stopp igen. En buss spärrade vägen i väntan på att bilen som fastnat i snön skulle plogas fri.

  Bussen kunde dock backa så vi kunde passera och ta fart in på Jans gårdsplan.

 

  Vid lunchtid hade vi stannat till i Östersund bl a för att Louise skulle få inhandla fikabröd på Törners konditori. Hon hade längtat. Hon skulle absolut ha "Killevippen", bakelsernas bakelse.

  Jag är definitivt ingen konditori- eller cafékille. Visst kommer jag ihåg kondiset i Råcksta och Pallas i Vällingby på 50- och 60-talet. Men det var få gånger jag var där. Däremot blev det många besök på Sten Sture i Blackeberg under högstadietiden och gymnasiet.

 

  Idag är favoritfikat "äppelsnittarna" från Tösses i Norrtälje och "wienerkransen" från Charm i Sundsvall.

 

  I blåsten i Östersund genljöd stundtals en hög upphetsad mansröst i en högtalare någonstans ifrån. Louise påstod med bestämdhet att det säkert handlade om någon sportlovsaktivitet. Väl i Mattmar berättade Jan att staden skulle hylla VM-medaljörerna Johan Olsson, Ida Ingmarsdotter och den kvinnliga Vasaloppssegraren Laila Kveli.

  Det hade vi missat ett kvarter ifrån. Men å andra sidan hade vi sluppit frysa ihjäl.

 

  Jag sökte jobb i Östersund hösten 1969. Med några gymnasieuppsatser i näven klev jag in på ÖP:s redaktion och erbjöds arbete. Två månader på redaktionen i Östersund, sedan placering på lokalredaktionen i Hammarstrand.

  Hammarstrand var bara en rodelbana i obygden för mig på den tiden. Om det var lappsjukan som gjorde mig tveksam eller om det var den bitande blåsten från Storsjön som påverkade mig mest vet jag inte. Någon jämtländsk tidningsmurvel  blev jag i alla fall inte.