bolemacke

  I höstas träffades jag och några kollegor för After Work på restaurang Delicerano i Sundsvall. Birgitta och Ulrica hade bytt arbetsplats och några av oss ville veta hur sjutton de kunde klara sig utan oss.

  Efter en italiensk buffé och ett antal intelligenta lösningar av skolutvecklingskaraktär var det dags för senioren att dra sig hemåt.

 

  Det är inte bara samtalen med de fantastiska kollegorna som gör att restaurangbesöket blev minnesvärt. Det är istället minnet av att jag tömde baren. Det var när jag betalade för en gångare, en GT, strax innan hemgång som bartendern upptäckte att det var tji gin kvar i baren. Besöket på lagret visade samma resultat. Och sedan stod vi där, jag och bartendern, som två frågetecken.

  Vad gör man när man har betalt för något som inte finns, och ingenting annat är lockande?

 

  Nu läser jag i tidningen att ägarna för restaurangen tackar för sig. Hoppas eventuella efterträdare fyller på lagret, för vi som var där har mycket nya tokigheter att ventilera.