bolemacke

 

Det finns många farliga saker. Efter ett After Ski i Mattmar har jag fått ytterligare något att oroa mig för.

 

  Vi 12 i Mattmar 2014 representerar ca 850 år av erfarenheter och var alla diskussionsämnen kommer ifrån är en gåta. Om det var drycken, den rökta korven eller osten det berodde på är jag inte säker på längre. Troligtvis osten, för det handlade om opastöriserad mjölk.

 

  Lasse hade bondblod i ådrorna och kunde beskriva smaken på barndomens färska, ljumma mjölk från den egna gården som igår. Och det är nu jag blir tyst igen. Det här är inte min grej. Vi hade inga kor på Multrågatan 130, 2 tr i Vällingby.

 

  Mjölk började pastöriseras (värmas upp) i slutet av 1800-talet för att förhindra spridning av tuberkulos och sedan av andra mikroorganismer, som t ex salmonella, listeria och EHEC.

  När någon berättar att man i vissa länder använder opastöriserad mjölk till vissa dessertostar blir jag lite svettig. Drar man nu på sig lite TBC om man smuttar på en Roquefordost, Emmenthaler eller ...

 

  Meningarna är delade om farligheten. Smaktester visar ingen större skillnad för amatören. Ost på pastöriserad mjölk (fabriksost) är vanligast och har lång hållbarhet, medan ostar på opastöriserad mjölk anses mer smak- och aromrika, dock mindre hållbara.

 

  Diskussionen gör mig lite nyfiken och visst har jag googlat lite, och det skulle inte förvåna om jag kikar lite extra på innehållsförteckningen nästa gång jag botaniserar i ostdisken.

 

     

 

  Idag är det fredag och som vanligt äter frun och jag grekisk sallad, lättsamt efter en fullmatad arbetsvecka. I efterhand kontrollerade jag innehållsförteckningen på den grekiska fetaosten. Det var tillverkad av pastöriserad get- och fårmjölk, så i natt sover jag säkert.

 

  Men frågan är om man någongång ska köpa en godare, mer spännade ostbit eller om man alltid ska satsa säkert, ta en gammal pastöriserad knöl istället. Ja, jag lär ju inte känna någon skillnad.