bolemacke

 

  Med lokalbussen, med livet som insats tog vi oss på serpentinvägar nedför berget från centrum av Taormina via Giardini Naxos till Gola Alcantara. Den halvgalne busschauffören fick vid hållplatserna hela vägen mota ut folk som inte förstod vart bussen, trots skyltning var på väg.

  "No Catania! No Catania!" lät det vid varje stopp. Två engelska turister visste inte riktigt var de skulle stiga av. När de till slut frågade blev busschaffisen högröd och skrek. Turisterna tvingades av bussen för att ta en annan tillbaka. Snacka om att man var lite spänd på vår avstigning.

  Louise hade läst om en intressant flodravin. Några av oss reser dit, medan några andra bussas till en bergsby norrut där scener ur en Gudfadernfilm lär ha spelats in.

  Passet i Alcantara är en positiv överraskning. Vi vadar in i passet i 9-gradigt starkt strömmande vatten. Våra steg på stenbottnen känns inte efter en stund då det iskalla vattnet kylt ner fötterna. Tittade man uppåt mellan basaltväggarna fick man nästan vibbar av Korintkanalen.

  Vi lunchar på stenstranden, panini och friterade risbollar med ost, spenat och skinka, innan vi går runt i den botaniska trädgården och kikar på passet uppifrån.

  Det mäktiga passet, den isande känslan i flodfåran och den överhettade busschauffören var tre fantastiska upplevelser var för sig.

  "No Catania"!