bolemacke

 

  För att få lite omväxling i regnandet i Roslagen åkte vi till Moa i Djurmo i Dalarna i fyra dagar och fick uppleva regnet där. Innan dess var Moa i Norrtälje hos oss i tio dagar. Hon åt oss inte direkt ur huset men maken till matlust får man leta efter.

   Allt som liknar frukt måste man gömma. Ser hon jordgubbar går hon i spinn. Det enda som kan slå jordgubbar är mamma Kristin.

 

  Louise och jag passade Moa medan Andreas och morfar Calle bytte några fönster. Under leken knallade Moa runt och pratade oavbrutet.

  Jag undrar bara vad hon sa?