bolemacke

  Skulle jag gå, eller skulle jag inte? Jag hade nog tänkt att låta bli. Jag hade ju slutat. Och 39 skolavslutningar, de flesta i stekande sol var i färskt minne.

  Men så var det ju det där med tårtan. Eller tårtorna. Och skulle jag likväl dit för tårtans skull kunde jag lika gärna kika på avslutningen också.

 

  Jag stod under trädet uppe vid matsalen. Perfekt utsikt, lite skuggigt lutande mot räcket och lite avskilt.

 

  Så skulle rektorn hålla sitt tal. Jäklar, tänkte jag. Nu vill hon väl att de fem pensionärerna ska komma fram...

  Då gömmer jag mig bakom räcket. Men om hon redan sett mig då?

 

  Ing-Britt höll ett kort tal och nämnde aldrig några gamlingar så jag behövde aldrig bli svettig. Men tårtan var god, och Karin likaså. Hon blev avtackad som förste pensionär då hon inte hade tid att båtluffa på fredagen.

 

  Tänk om Ing-Britt upptäckt mig där jag stod och körtränad som hon är sjungit loss som Magnus Uggla:

  "Därnere vid pilen har jag ......"