Det är inte vårt fel, tror jag . . . 6 juni 2015

 
  Jag vaknade kallsvettig härom natten. Det var fyra dagar kvar att jobba.
  Jag brukar sällan komma ihåg vad jag drömt men det handlade om skolan och avslutningar.
 
  Det var säkert något som måste ut. Alla ng-ljud, algoritmer, glosor, lag- och rättlektioner och naturrutor skulle bara bort. Det var som ett behov att knyta ihop säcken eller kanske tömma den efter mina 40 år i katedern.
 
  När jag träffar mina gamla kurskamrater från Lärarhögskolan i Härnösand går vi alla igång när utvecklingen av den svenska skolan kommer på tal. "Mängdlära, ändrad handstil, onödiga nationella prov, luddiga och höga betygskriterier, ungdomars uppgivenhet eller flathet, konstiga skolprojekt, försämrad lärarutbildning" och på senaste tiden "betyg från 4:an och Välskött skola (??)" Det fanns hur mycket som helst att spy galla över.
 
  Men när jag vaknar morgonen efter för att skriva ner våra eminenta lösningar och skicka till Skolverket är minnet alldeles blankt. Var har nattens fina formuleringar tagit vägen?
 
  Karin Nilsson på "Samhällsnyttan" skriver en uppmärksammad artikel om dagens föräldrar som serviceinrättning för sina barn och PISA-rapportens påpekade brister i den svenska skolan. Det handlar om brist på respekt för auktoriteter, oförmåga att hålla tider, ovilja att lära sig saker och skylla ifrån sitt dåliga resultat på allt annat än sig själv.
  Enligt artikeln handlar kritiken om vårt sätt att uppfostra våra barn redan före förskoleåldern. "Vill dom inte så slipper dom".
 
  Vi som satt på Vangstagatan 34 vet att lösningen handlar om en kombination av förändringsarbete i skolan och tidig uppfostran i hemmet. För att det inte ska bli problem senare i livet måste barn få uppleva att ha tråkigt och tidigt lära sig att sitta still.
 
  Härom dagen tvättade jag bilen och det var tråkigt. Sedan satt jag still och fikade. Och det gick ju bra.
 
  Som från ingenstans kommer plötsligt tanken att det kanske är vi som sitter där i soffan och mästrar, som under våra 40 år som pedagoger bidragit till att dra ner den svenska skolan i smutsen. Det kanske var det den hemska drömmen handlade om. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0