bolemacke

 

   För 42 år sedan, på gräsmattan, på skolgården, på Lärarhögskolan, på Kastellgatan i Härnösand släcktes mina förhoppningar på en längdskidkarriär. Det hade kanske gått bra om det inte funnits en liten snövall längs skidspåret.

 

  Vi hade vinterutbildning i längdskidåkning och jag hade fått låna ett par träskidor av Thomas farfar. Jag hade bakhalt och kom inte över en liten plogvall. Kön bakom mig, närmast med superåkarna Anita och Monica, väntade tålmodigt på att jag skulle hasa mig över kanten.

 

  Jag blev trots allt godkänd men har sedan dess bara blivit aningen skickligare. Det kan jag nog tacka utrustningen för.

 

Brännaborg                    Triangeln                      Gådeåvägen

  Jag passade på att ta några nostalgipromenader när jag ändå befann mig i  Härnösand och inte fick checka in på hotellet. T ex passerade jag Brännaborg, onsdagsdansstället och Triangeln, buffématstället där vi under första terminen av snålhet nästan åt oss medvetslösa.

 

  Jag skådade fönstret till mitt första hyresrum hos en tant på Gådeåvägen, där jag hade en plastpåse hängande utanför fönstret med smör och mjukost.

  Trots förändringar på hus och vägdragningar lyckades jag lokalisera husen på Seminariegatan, Jensenvägen och Hästskogatan.

 

  Seminariegatan            Hästskogatan              Jensenvägen

  Jensenvägen passerade jag på söndagsmorgonen i samband med att jag stannade till hos Inga-Lill, Sten och Malte på Hässjevägen på Bondsjöhöjden. Inga-Lill var min handledare på Böle skola höstterminen 1974 och har lärt mig allt jag kan.

 

  P g a hög ålder blev inte firandet så häftigt, i alla fall inte så tufft som 1721 när ryssarna brände ner stan. Så man lär nog känna igen sig vid 50-årsjubileet om tio år.