bolemacke

   Det är 26 år sedan vår första gemensamma sommarresa, till Aten 1990. I stort sett samma personer som kan samsas så pass att vi ofta gör samma utflykter och oftast avslutar dagarna med gemensam middag.

 

  Louise och jag tar tåget till Estoril och går strandpromenaden till Cascais. Vi badar två gånger och ligger i solen och läser några timmar. Vi äter den macka vi trodde vi behövde för fredagsmorgonens tidiga hemfärd. En flaska vatten och ett plommon kompletterar lunchen.

 

  Efter en öl i skuggan i en park blir det hemfärd. Louise går på toa för 0,5 euro och resans sämsta espresso intas på restaurangmarknaden. Vi fikar på hotellet och betalar hotellnotan. 700 kronor mer för ett rum mot gården än mot gatan. Willy och receptionen ordnar med färdkost och taxi till fredagens avresa klockan 04.30.

 

  Innan vi går till sängs har vi ätit middag på ett tapas-ställe Christina nosat rätt på. Veckans bästa käk tyckte de flesta.

  Nu bär det hem till makaroner och korv. Om nu taxichauffören hittar till flygplatsen. Det blir samma chaffis som cirklade runt med oss för en vecka sedan.