bolemacke

  Lite konstigt att en kolonialnation som Portugal inte vet vad kryddor är. Eller också är det mina smaklökar som strejkar. Men mycket av maten smakar ingenting. Det finns inte ens salt och peppar på borden.

  Det var så jag tänkte innan vi åt middag på Tambarinas. Man behöver inte alltid "gå över ån efter vatten". Restaurangen vi läst om i DN visade sig ligga alldeles vid hotellet.

  Den Cap Verde-inspirerade maten var inte vacker, men speciell och vällagad. Bl a var en gul sås så obeskrivligt stark att vi var tvungna att skölja strupen med vin eller gå hem och duscha. Såsen bidrog nog till att det blev världens drag med musik och "dans" i den lilla lokalen.

  Under dagen hade vi rekognoserat staden från havet. Bl a besökte vi den enorma restaurangmarknaden, sett starten på en havssimning och tagit en öl i skuggan på en affärsgata.

  Det verkar finnas gott om ägg i Portugal. De verkar slänga stekta ägg på var och varannan rätt. Till lunch hittade jag ett ägg i min tomatsoppa. Lägg därtill några smaklösa skinktoastar och osaltade chips. Sådär.

  Vi promenerade gata upp och gata ned bland fullpackade spårvagnar i värmen. Enda våldsamheten under veckan upplever vi på ett kondis när vi köper fikabröd. En 80-årig tant skriker och slåss med en något yngre karl. Tanten måste hållas i medan karl´n kastas ut av tre personer.