bolemacke

  20 minuter från flygplatsen till hotellet blev 60 minuter. Taxiresan var rena berg- och dalbanan i den kuperade huvudstaden. Chauffören verkade leta efter varje gata hur trång den än var, och dessutom köra dessa flera gånger i den täta fredagstrafiken.

 

  Efter en timme stannar taxin i en trång gränd sedan Willy övertalat honom att kika på hans mobil. Vi fick gå sista biten då taxin inte kunde ta sig fram längre. På hotellet väntade Marit och Kari, nästan i pyjamas. Men de gick med oss till en bar där vi kunde få något lättare att äta innan sängdags. Jag tog dagens soppa, en gulbrun sörja som visade sig vara jordärtskockssoppa.

  Louise hade krossat vänster pekfinger i bildörren dagen före avresan till Lissabon. Själv hade jag värk i vänster arm och axel och gick på tabletter. Skulle vi överleva?

  När vi åkte från Norrtälje var några målare i arbete i nya stugan. Efter att ha parkerat bilen på Benstockens långtidsparkering samåkte vi med Lindbergs och Perssons via Madrid till Lissabon med Iberia. Hermanssons kom fram samtidigt med TAP och vi åtta delade den taxi Willy förbeställt. Tallqvists hade åkt tidigare.

  Marit hade som den siste av oss 60-åringar bestämt resmål och datum.  

 

  Jordärtskockssoppan var helt OK till smaken. Louise gjorde en liknande soppa hemma i veckan, fast godare. Alexandra Zazzi pratade sig varm för jordärtskockan i P4 Extra häromdagen. Den är alltså i högsta grad ätbar och hade en lugnande effekt på oss efter den hetsiga taxifärden till hotellet.