bolemacke

 

   Att jag gick upp tre kilo var en gåta. Vi promenerade runt ca 10 km per dag. Las Canteras upp och ned, långpromenad till hamnen och norra halvön "La Isleta". En ständig jakt efter öl, luncher och lokalbussar.

 

  Hittade man bara rätt hållplats kunde man ta sig vart som helst på ön för en billig penning. Vi betalade var sin gång på bussen för att sedan ersätta betalaren med småmynt. Vid ett tillfälle i Vegueta blev Lars börs med "Svarte Petter-pengar"  så tung att han fick tömma den i hatten hos en trubadur vi passerade men inte hörde.

 

  Las Palmas åkte ifjol ur högsta serien, LaLiga1, i Spanien. Nu var det match i LaLiga2 mot Granada på en fantastskt vacker arena. Låt vara att löparbanorna gjorde att man satt en bra bit från händelserna.

  Receptionen på hotellet fixade biljetter som enligt dem var de bästa platserna. Vi såg OK men satt längs ena mållinjen.

  Matchen slutade 2-2 och det var häftigt att i kvällsmörkret och värmen se hyfsad fotboll när det var långkalsonger på hemma.

 

 Det mest spännande var ändå att se om vi kunde ta oss hem från matchen. Vi hade åkt tre timmar före och hur skulle vi hitta en buss bland de ca 20 000 åskådarna. Vi fick vänta max fem minuter innan vi var på en lämplig buss. På ditvägen hade vi stått vid fel hållplats, då bussen tog en annan väg p g a vägarbeten.

 

  Jag kan ändå inte förstå att jag måste gå upp tre kilo. Inte kan det väl bero på tre stackars dagliga öl och en och annan GT?