bolemacke

 

   Vandringar och blomprakt var orsakerna till att Louise länge velat besöka Madeira. Besvikelsen var stor när hon inte kom iväg i november med Christina och Gerd. Nu tog hon med sig ett annat gäng i april.

 

  Louise hade nog helst gått på levadavandringar varje dag men efter utflykten till Rabacal blev sällskapet lite tveksamma. Bussen klättrade mot norr och när den släppte av oss regnade det, blåste och var 5 grader. Alla kläder på.

  Det blev blött och lite jobbigt med alla smala gångvägar och trappor.

 

  Först två kilometer slingrig asfaltsväg kantad av ginst och ljung till en skogsstuga, där Börje och jag tog en kaffe. Därefter vidare längs en terrass och levada till "25 källor", en kittelliknande damm. Där åt vi matsäcken före återfärden.

  Den trevliga engelskspråkiga guiden berättade varför vattnet blev kvar i bergen och pekade på lagerbladsträd och eucalyptus. Dessa var importerade från Australien och växte 3 meter per år. Virket exporterade till Portugal.

  Lagerbladsoljan var jättedyr men tog man en matsked i 9 dagar botade det alla ens krämpor och problem, utom kärlekstrubbel.

  Bilberry, en typ av europeiska blåbär, växte i bergen. De ansågs vara bra för synen. Napoleon gav dem till sina soldater för att de skulle se och sikta bättre. 

 

  Vid buss- och kisspausen i Calheta, efter en hel dags vandring, drack jag min första poncha. Då hade vi med ficklampor avslutat vandringen med en 800 m lång tunnel.