bolemacke

 

  Madeira har ca 260 000 invånare med 110 000 i huvudstaden Funchal.

  Ön har 160 tunnlar med en sammanlagd längd på 85 kilometer. Några skojar om att ön kommer att sjunka för den har så många hål.

 

  Madeira är en ö med stora kontraster. Storstaden kontra den vilda skogen med klippor och raviner. Blomsterprakt i parker kontra karga vulkantoppar. Det stilla porlandet i öns levador kontra havets dånande vågor mot öns klippiga kust.

 

  Av platserrna i turistbokens Topp 10-lista besökte vi Funchals katedral, bondmarknaden Mercado dos Lavradores, Monte med sin linbana och slädfärd och Nunnornas dal. Mycket hann vi inte med och en del valde vi bort.

 

  Madeiravin fick vi vid nästan varje restaurangbesök och ett flertal Poncha traditional visade på olikheter här också. Lokala ölet "Coral" var helt OK.

 

  Espada, dolkfisken, testade jag stekt såväl som på spett, espetata. Fisken är något av en nationalrätt på Madeira. Den lever på ett djup mellan 200 och 1 700 m men vandrar under natten upp mot ytan för att äta.

  Efterson dolkfisken är byggd för ett liv djupt under vattenytan, där trycket är högt, närmast exploderar den när den kommer upp över vattenytan. Bl a sprängs ögonen.

  Grillade sardiner åt jag flera gånger.

 

  Maten var allmänt dåligt kryddad, precis som jag tyckte om maten i Lissabon. Avsaknaden av sås gjorde att jag ibland hade svårt att svälja. Salladerna var fina medan sopporna ibland kunde vara blaskiga eller tjockmixade.

 

  Bästa grejen var nog kakorna, pastej de Nata. De köpte vi på byn och vissa frukostar smusslade vi med oss ett antal i fickorna.